Kontraster

Hittills på vår blogg har vi bara skrivit om hur bra vi har det och hur fantastiskt allt är. Den vanligaste frasen mellan mig och Abby är något i stil med:  ”Hallåååå, kan du FATTA att vi är här? Livet är så himla bra!!”. Men vi lever faktiskt inte enbart under strålande sol. Sri Lanka är fattigt. Människorna är fattiga. De har precis överlevt ett 30 år långt inbördeskrig. Och en tsunami. För dem är livet inte alltid så himla bra. Deras löner är ett nästan skämt. För samma summa köpte jag två sari till mig själv. Och jag tyckte det var billigt. I Sverige är vi fattiga studenter, OH MYY! Sluta överdriva! Jämfört med srilankeser är vi stenrika! Vi kommer hit som utbytesstudenter och kan leva världens lyxliv för en struntsumma om vi vill. Medan studenterna som åker till Sverige kommer till ett svindyrt land där en matkasse kostar lika mycket som en bil. Ungefär.  

Kontraster.

På universitetet här finns ett studentboende som de flesta studenter bor på under veckorna. Fyra personer i varje rum. Utan någon form av luftkonditionering eller fläkt. Fyra sängar och fyra skåp. Det är allt som får plats. Det finns inga möjligheter att laga mat. Och hur toaletterna och duscharna ser ut vill jag inte veta. JAG klagar på att duschen i min lägenhet läcker ut vatten på badrumsgolvet. Så jag måste ta ut mattan innan jag duschar. Och så gnisslar mina garderobsdörrar. Ve och fasa! Och när mitt hyreskontrakt går ut i sommar vill jag byta till en STÖRRE lägenhet. Med balkong. Gärna en tvåa. Helt för mig själv!! 

När vi var i Colombo City bjöd jag och Abby våra srilankesiska kompisar på lunch på Pizza Hut. För oss var det en självklarhet. Men samtidigt var det jobbigt att känna att vi är så rika att vi kan betala (en pinsamt låg summa) för lunch till SEX PERSONER. För oss var det småpengar! Medan våra vänner kanske egentligen inte hade velat äta där eftersom en måltid är så dyr. VI SKÄMS! Vi skäms över att ha råd med allt och att allt är billigt. Vi skäms över att vara rika. Vi skäms över att kunna betala 400 kronor för en handsydd sari i äkta siden. Eller 180 kronor för lunch sex personer. Eller inte ens en krona för att åka buss! 

KONTRASTER.

Det är inget som säger att vi är lyckligare än de. Eller att de är lyckligare än oss. Men våra förutsättningar skär sig. Det är så orättvist! Världen är så himla orättvis!!

Alla studenter här är toppstudenter. De tillhör de två procent av alla srilankesiska ungdomar som får stipendier till att studera på universitet. De studerar varje dag. Varje kväll. Varje helg. Har en enorm arbetsbörda. Och prestationskrav. Jag kom inte in på sjuksköterskeutbildningen för att jag klarade massa svåra prov och tester. Jag kom in för att jag hade slappat mig igenom gymnasiet och hade högsta betyg. I bild och form! Och hur tar jag till vara på mina studier nu? Är det en tråkig föreläsning går jag hem. Jag kuggar en tenta bara för att jag inte orkar plugga. Och jag tramsar mig igenom metodövningar. Okej, nu låter det inte som att jag tar mina studier alls på allvar. Det gör jag verkligen! Men jag förtjänar inte att ha det så bra som jag har det.
/Anna