Framsteg

Nu har det gått en vecka sedan vi bokade flygbiljetter till Sri Lanka. Den fjärde januari lämnar vi svensk mark. Eller rättare sagt dansk eftersom vi flyger från Köpenhamn. Vår förhoppning var att allt skulle kännas mer verkligt när vi har något konkret att hålla i handen. Men ärligt talat. Det känns fortfarande lika ofattbart. Till och med efter dagens föreläsning om Public health in Sri Lanka som en av lärarna som vi kommer ha på Sri Lanka höll i. Men för varje dag som går för det oss närmare Colombo. Och JA! Vi är väldigt väldigt förväntansfulla!

Svaret

Nu ska jag inte hålla er på sträckbänken längre utan berätta vad det är som pågår: i januari ska vi flyga till andra sidan jorden, bokstavligt talat!, för att ha utlandspraktik under tre månader på Sri Lanka.

Idén väcktes redan första veckan på vår utbildning när vi gick på en föreläsning om möjligheterna att studera utomlands. Då kändes det som en omöjlig dröm. Men NU är det så verkligt att vi knappt vågar tro på det! Det är verklighet att vi ska spendera halva vår fjärde termin på ett universitet och sjukhus (vi studerar nämligen till sjuksköterskor) i ett land som vi vet väldigt lite om. Det är verklighet att vi ska lämna allt vad trygghet, vänner och familj heter. Det är verklighet att vi kommer uppleva saker vi aldrig varit med om tidigare och hamna i situationer där vi kanske kommer tvivla på vår egen duglighet. Det är otroligt...! Och utmanade. Och läskigt. Men framför allt väldigt väldigt spännande!

Vi har egentligen ingen aning om hur det kommer bli på Sri Lanka. Men vi är övertygade om att det kommer bli en fantastisk upplevelse, på gott och ont. En once-in-a-lifetime. Och när det är mest fantastiskt på ont har vi varandra som stöd. Så vi är inte så oroliga. Än.

Fram till avfärd i januari får ni följa våra förberedelser här på bloggen. Sedan... Ja, DÅ!
/Anna

Oh my...! WHAT'S GOING ON?

What's going on??! Det kan man definitivt undra! Men innan jag berättar vad som händer tänkte jag presentera oss som ligger bakom frågan. 

Det här är jag. Jag = Anna.

Och det här är Abby.

Det finns mycket intressanta saker att säga om mig. Till exempel att jag är smålänning och att jag kämpar frenetiskt för att behålla min småländska nu när jag bor i Skåne och bara hör skånska. Jag är besatt av många saker. Framför allt min familj, som på riktigt är störda i huvudet och väldigt underbara. Och så är jag besatt av att baka (bakverk som både smakar fabulous och ser ut som små konstverk), fina saker, färger (speciellt rött och rosa), träning, musik, kloka människor som säger inspirerande saker (som Emil Jensen och Jon Foreman), kostymdraman (Oh my gosh! Låt mig bo en vecka på Downton Abbey eller gifta mig med Mr Knightley!) och så vidare. Okej, besatt är kanske ett överdrivet ord. Men det är lika bra att ni vänjer er. Jag skriver ofta överdrivet och ironiskt. Och mycket trams. 

Abby. Hon är helt enkelt fantastisk! Och det här är inget trams! Hon har alltid väldigt snygga kläder och passar galet bra i allt. Och hon pratar och skrattar konstant vilket bidrar till att hon sprider en härlig atmosfär överallt. Vi kompletterar varandra bra. Hon lugnar mig i mina känslomässiga stormar. Och jag lugnar henne på röriga flygplatser i Dubai. Abby ska dessutom lära mig Zumba så att jag kan hålla mig fit även när jag inte längre har cykelavstånd till Friskis. Jag kan inte tänka mig en mer passande vän att dela detta äventyret med!

Och nu till svaret ni alla väntar på! 

Nej förresten! Det får ni veta imorgon. Eller i övermorgon.

/Anna