Inga bilder idag heller... (please don't kill us!)

JO! Vi lever! Men det är knappt. Allt på grund av att vårt internet kraschat och x antal kackerlacksincidenter! Så nej, TYVÄRR får ni inte se några bilder idag heller. Och vi tycker det suger lika mycket som ni gör! Men what to do?

Tågresan var ett äventyr. Men ett lååååångt äventyr. Våra vänner sa att det skulle ta fyra timmar att åka 20 mil. Det tog nästan sex timmar. De hade dörrar! Men de var självklart öppna. Och så var det så klart överfullt. Och hemsökt av KACKERLACKOR!! Jag och Abby hoppade och flög och skrek och grät. Om våra lankesiska vänner inte trott vi var störda i huvudet tidigare så tror de det definitivt nu! 

På lördagen besökte vi massa platser. Antika och historiska och betydelsefulla för sri lankeserna. Buddhatempel med andra ord. Ärligt talat är vi ganska trött på Buddha nu. 

Och idag har vi varit på studiebesök på en SOPTIPP. Och det var allt jag hade att säga om det.

Och så har vi blivit hippies. 

Eftersom man inte orkar läsa för mycket text så ska jag inte skriva mer nu. Så fort internet vill fungera så ska vi lägga upp bilder från helgen! Plus lite annat. 

So long, farewell, auf wiedersen, adjou... (Jag kan icke stava på franska!)

To be continued...

Kära läsare!

Jag vet att vi varit sjukt sega på att uppdatera vår blogg på sista tiden. Men det är helt enkelt för att vi inte har gjort något intressant att berätta. Vi har haft självstudier hela veckan och roat oss med att skriva essäer i folkhälsa och titta på videoföreläsningar där vi bland annat fick lära oss att ett tecken på graviditet är ett ökat bukomfång (no shit Sherlock!). MEN idag ska vi åka iväg på utflykt. Vi ska för första gången testa på äventyret att åka på den lankesiska järnvägen. Spännande. De har inte dörrar på tågen. Vår destination kan jag inte namnet på, men vi ska bland annat besök en antik stad och promenera i berg. Eller klättra. Ni får helt enkelt se på SÖNDAG när vi kommit hem. Då lovar jag att vi ska berätta ALLT. Och visa en massa foton. Så farewell så länge! 

/Anna

En hälsning...

Efter att spenderat hela denna tisdag till att plugga såg vi ut så här... (video)

som brända mandlar!

Nu är vi hemma efter en heldag på stranden och poolen - känner oss som brända mandlar ungefär, minus den goda doften då alltså. MEN oj vilken härlig dag! Här är lite bilder som förhoppningsvis värmer er i kylan där hemma! 

finn ett fel

fick så klart min dagliga dos av mango! LYCKLIG TJEJ!

Ja, vi kan inte få nog av palmer!

PS. Anna blev uppraggad av en man som hade på sig glittriga byxor! Så himla charmigt! Undrar varför hon tackade nej till att följa med honom?!?

 //Abby

Så här går det när vi förlorar i kortspel...!

(Om ni inte ser en video testa en annan webbläsare) 

Kontraster

Hittills på vår blogg har vi bara skrivit om hur bra vi har det och hur fantastiskt allt är. Den vanligaste frasen mellan mig och Abby är något i stil med:  ”Hallåååå, kan du FATTA att vi är här? Livet är så himla bra!!”. Men vi lever faktiskt inte enbart under strålande sol. Sri Lanka är fattigt. Människorna är fattiga. De har precis överlevt ett 30 år långt inbördeskrig. Och en tsunami. För dem är livet inte alltid så himla bra. Deras löner är ett nästan skämt. För samma summa köpte jag två sari till mig själv. Och jag tyckte det var billigt. I Sverige är vi fattiga studenter, OH MYY! Sluta överdriva! Jämfört med srilankeser är vi stenrika! Vi kommer hit som utbytesstudenter och kan leva världens lyxliv för en struntsumma om vi vill. Medan studenterna som åker till Sverige kommer till ett svindyrt land där en matkasse kostar lika mycket som en bil. Ungefär.  

Kontraster.

På universitetet här finns ett studentboende som de flesta studenter bor på under veckorna. Fyra personer i varje rum. Utan någon form av luftkonditionering eller fläkt. Fyra sängar och fyra skåp. Det är allt som får plats. Det finns inga möjligheter att laga mat. Och hur toaletterna och duscharna ser ut vill jag inte veta. JAG klagar på att duschen i min lägenhet läcker ut vatten på badrumsgolvet. Så jag måste ta ut mattan innan jag duschar. Och så gnisslar mina garderobsdörrar. Ve och fasa! Och när mitt hyreskontrakt går ut i sommar vill jag byta till en STÖRRE lägenhet. Med balkong. Gärna en tvåa. Helt för mig själv!! 

När vi var i Colombo City bjöd jag och Abby våra srilankesiska kompisar på lunch på Pizza Hut. För oss var det en självklarhet. Men samtidigt var det jobbigt att känna att vi är så rika att vi kan betala (en pinsamt låg summa) för lunch till SEX PERSONER. För oss var det småpengar! Medan våra vänner kanske egentligen inte hade velat äta där eftersom en måltid är så dyr. VI SKÄMS! Vi skäms över att ha råd med allt och att allt är billigt. Vi skäms över att vara rika. Vi skäms över att kunna betala 400 kronor för en handsydd sari i äkta siden. Eller 180 kronor för lunch sex personer. Eller inte ens en krona för att åka buss! 

KONTRASTER.

Det är inget som säger att vi är lyckligare än de. Eller att de är lyckligare än oss. Men våra förutsättningar skär sig. Det är så orättvist! Världen är så himla orättvis!!

Alla studenter här är toppstudenter. De tillhör de två procent av alla srilankesiska ungdomar som får stipendier till att studera på universitet. De studerar varje dag. Varje kväll. Varje helg. Har en enorm arbetsbörda. Och prestationskrav. Jag kom inte in på sjuksköterskeutbildningen för att jag klarade massa svåra prov och tester. Jag kom in för att jag hade slappat mig igenom gymnasiet och hade högsta betyg. I bild och form! Och hur tar jag till vara på mina studier nu? Är det en tråkig föreläsning går jag hem. Jag kuggar en tenta bara för att jag inte orkar plugga. Och jag tramsar mig igenom metodövningar. Okej, nu låter det inte som att jag tar mina studier alls på allvar. Det gör jag verkligen! Men jag förtjänar inte att ha det så bra som jag har det.
/Anna

Vi tror vi hamnade i paradiset!

Idag lekte vi turister!

  Dagen bjöd på en massa godbitar! Det började med en 5kr busstur tillsammans med 4 trevliga ssk-studenter från universitet. De tog oss till vackra Galle Face (en fin strand precis vid kanten av Colombo City) där vi genast blev förvandlade till 5 åringar som lekte vilt med vattnet och sanden! Där njöt vi av varandras sällskap, värmen från solen och havet. Sedan gick vi till ett shoppingcenter och åt glass, promenerade längs med en sjö och gick över bron till en liten ö där en massa par gömde sig. Vi besökte även ett buddisttempel (igen), åt lunch på PizzaHut och  besökte ett annat shoppingcenter. Detta var vår första dag som turister. Vi visade ju till och med knäna! 

/Abby och Anna

Colombo City.

Vi lärde oss skriva våra namn på singalesiska.

Våra kompisar. Tjejerna längst till vänster åker till Sverige
nästa vecka, så kära Ssk11, ta hand om dem!

Den fula pelikanen!

På "the couple's island" som vi döpte den till.

Nästa gång är det vår tur att sjunga...

Idag har vi varit på skolutflykt! Med allt vad det innebär. Kryddat med Sri Lankesisk anda! In other words, buss utan säkerhetsbälten, svett (i alla fall från våra kroppar), sång på singalesiska och dans hela bussresan (ooh MY vilket ös!). Målet var Sarvaodaya Community som är en organisation baserat på voluntärarbete som bland annat hjälper byar med vatten och sanitet, vård och omsorg, katastrofhjälp och utbildning. Vi fick tre föredrag som alla handlade om samma sak. Lunch. Och studiebesök på ett barnhem och ett meditationscenter. 

Våra "klasskamrater" var väldigt blyga i början, men under ytan visade de sig vara WILD AND CRAZY! Då kände vi oss hemma! Trots att vi ser ut som luffare bredvid dem i våra pyjamasbyxor. Jag röstar för att vi inför skoluniformer i Sverige! Eller så gifter jag mig med en lankes och flyttar hit. Fyra av killarna gav mig deras nummer så jag har ju några att välja mellan.

/Anna (och Abby som sitter på min rygg. Nästan.)

Garden of water.

Meditationswalk.

från Buddha till Sari!

Varje dag får jag och Anna se kvinnor bära fantastiska, färgstarka, vackra Saris! Och som vi har varit sugna på att inhandla sådana! Idag, efter att ha umgåtts med söta tanter och Buddha skedde det!

Affären var fullt med vackra siden i alla dess möjliga färger! Tur att vår kära, söta lärare följde med oss annars hade jag och Anna antagligen varit kvar där...

Vi kunde inte låta bli att köpa två var. För vem säger att man inte kan gå runt i Saris i Sverige med?! Och ni tänker: - Hur i hela friden tar man på sig en Sari?! Och vi tänker ungefär likadant. HEJ-GOOGLE! Sujata (vår lärare) draperar hennes Sari på 5 min och vi behöver nog ca 30 min räknade vi ut alldeles nyss.

Så det gäller att inte ha bråttom någonstans med andra ord!

Det var kärlek vid första ögonkastet!

Vi ska anordna Sari-party hemma har vi bestämt

Sista dagarna på Universitet ska vi ha en presentation om vår visit och då ska vi ha på oss en av våra Saris!
Vilken vi väljer får ni se då!

PS. klicka på bilderna och se vad som händer :)

En väldigt händelserik dag!

Idag har vi hunnit göra väldigt mycket under de 12 timmar vi varit vakna hittills! Dagen började som vanligt med äventyret att komma helskinnad fram till universitetet. Där träffade vi en nervös sjuksköterskeklass som väntade på deras tur att göra the final exam. Muntligt. Därefter GICK (ja, faktiskt! Motion och rörelse är annars av ovanligt sysselsättning här) vi till "HelpAge Sri Lanka" där fick vi en presentation av Sri Lankas äldreomsorgssystem. På Sri Lanka kör de på expanded family-system vilket helt enkelt innebär att familjen tar hand om varandra. Bara 2% bor på äldreboende!

På muren till HelpAge målade barn varje år bilder som
symbol att de tänkte på deras äldre.

Efter föreläsningen (där vi självklart blev bjudna på Ceylon-te) åkte vi till ett dagcenter där de gamla fick mat och umgicks med varandra medan deras barn/barnbarn arbetade. De turades om att laga maten till varandra och jag och Abby kom precis när de skulle börja äta (med fingrarna). Men först bads en tacksamhetsbön till Buddha. Jag och Abby kan ingen singalesiska (än) men vi hade roligt med de gamla ändå! De dansade och sjöng för oss. Bjöd på te. Och log så bedårande att vi smälte. 

Abby och föreståndaren på dagcentret.

 

Mitt emot dagcentret låg ett Buddhatempel. Innan vi hann blinka hade vi tydligen tillbett Buddha. Den underbart söta gumman på bilden var boven i dramat.

 

Innan vi åkte tillbaka till universitetet stannade vi till vid en liten sjö. Vår kära Nimanthe som tar hand om oss och visar oss runt till allt och alla vågade faktiskt släppa iväg oss ensamma i en svan. Efter två minuter ringde min mobil: "Please, be careful! Right?!". De tar VÄLDIGT väl han om oss!

Resten av dagen får faktiskt Abby berättade om!

FÖRRESTEN! En sak till! Kropparna i dissekeringsrummet VAR riktiga kroppar!!! Oh myyyy!!

Första dagen på University of Sri Jayewardenepura

Idag har vi fått testa på hur det är att vara två förvirrade svenska utbytesstudenter på ett Sri Lankesiskt universitet.Vi blev avsläppta utanför "the medical faculty" till vårt öde att hitta "the faculty office" där vi skulle registera oss. Vi gick igenom tre olika hus innan vi hittade rätt (vi gick bland annat förbi ett rum med skylten "discession room" där vi skyltade männsikokroppar som låg på bord. Vi vet ännu inte om det var riktiga kroppar eller inte! Och vi vet inte om vi vill veta svaret...). Men på kontoret visste ingen vilka vi var eller vad vi ville. Så vi fick gå till rektorn. Han var väldigt vänlig; "just sit and relax. Read some books. And have a cup och tea! Sugar?". Då blev vi glada igen! Han ringde några samtal och efter en stund kom Nimanthe, vår blyga men väldigt vänliga kontaktman, och mötte oss. Och så var det lilla problemet löst! 

Under resten av dagen fick vi bland annat en introducerande föreläsning om Sri Lankas hälsosystem och en guidad tur på universitetet. Plötsligt insåg vi hur liten Kristianstads Högskola är i jämförelse. 

Idag var första dagen på terminen för lankeserna så det var fullt med studenter på skolan. Alla stirrade. Alla! Jag kände mig väldigt obekväm. Jag har inte sett en enda vit förutom min spegelbild, så det är väl inte så konstigt att de undrar vad jag är för någon. Men i helgen ska vi troligtvis åka till stranden så jag hoppas att jag efter det kan smälta in lite. Eller åtminstone inte lysa som ett himla spöke!
/Anna